Biblioteken på Gotland

Volym 5 är en "hemsk och mycket obehaglig bok", som jag helst hade velat undvika att någonsin behöva skriva. Den avslöjar "ohyggliga saker" som man "inte trodde skulle hända i detta land", men som likväl bevisligen har gjort det. Den river upp gamla sår och minnen hos mig från tiden för min "offentliga avgång i protest" från min post i UD för över 30 år sedan.

Det var när jag i visst sammnanhang yttrade orden att "jag misstänkte brott i statsledningen" och att "Palmemordet hade med detta att göra" som "bilan föll över mig". Istället för att ta till sig och utreda mina anklagelser, "tystar man ner mig". "Säg inget om detta!" Till och med anmälde jag mina misstankar till Riksåklagaren för över 20 år sedan. Till ingen nytta. Även om det är ytterst obehagligt att åter "dyka ner i dessa hemskheter" i tiden kring min avgång och därefter, anser jag att jag "för den rätta historieskerivningens skull" måste redogöra för vad jag vet. De mest "osannolika händelser" inträffar och "kända namn" figurerar! "Man tror inte sina ögon"! Men jag försäkrar att "allt är sant".

I mina fem volymer Dagbok från UD har jag berättat om en svår period i landets historia (2:a hälften 1900-talet, det kalla kriget), där spänningen i denna avslutande volym 5 täckande åren 1986-1988 stegras intill bristningsgränsen fram till det "förfärliga avslöjandet" om sanningen bakom Palmemordet. Min dokumenterade sanning! Jag var själv med både som aktör och vittne i händelserna kring Palmemordet, varför jag är "ett förstahandsvittne". Som aldrig kommit till tals i denna sak! Förrän nu. Läs och förskräcks!